Sitter och kollar på henne då och då. Ibland stirrar jag verkligen, det känns som att hela världen stannar och jag frågar mig själv.. Har jag verkligen burit dig, i min lilla mage, och fött dig. Du kom ifrån min kropp, växte i mig, delade blod och delade mina vitaminer och mineraler. Du är bara min och pappas och du kom ifrån oss. Vårt fina lilla barn. Ibland känns det jätte overkligt att tänka på att jag har barn, inget jag ångrar men bara sjukt. Helt jävla underbart! Ibland blir jag skogs tokig och panikslagen. Man är ju ingen proffs om barn när man får sitt första och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Tur att man har en fin familj och vänner!
Har nyss städat köket och satt på diskmaskinen. Börjar bli trött så tänkte slagga nu. Vi hörs mina vänner, hoppas ni har haft en toppen fredag och får en fortsatt trevlig helg. Puss på er <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar